Idag har jag haft hembesök av handläggare för hemtjänsten. Eftersom min son har boendestöd, som i dagsläget inte fungerar alls, då de inte gör några insatser alls för honom..

Eftersom jag har en dålig rygg mm, så har jag hemtjänst för att klarar av mitt dagliga liv, något så när.. Men.. Eftersom sonen har boendestöd som skall hjälpa honom med diverse göromål, men i dagsläget inte utför något, så kan vi inte få mer hemtjänst i väntan på att boendestödet ska komma igång igen.. (Om det nu kommer att göra det..)

Så.. Nu står sonen där utan hjälp med matlagning, dusch, renbäddning, hjälp med hjälpmedel, påklädning osv osv. Så.. Nu fungerar ju varken mitt eller sonens liv! Sonen har inte ätit lagad mat på 14 dagar och renbäddning har han inte fått på 4 veckor och duscha har han inte gjort på 3 veckor.. Det är omänskligt att göra på det här sättet!! Kommunen påstår att de har all rätt att göra så här, men får verkligen kommunen låta brukare svälta vecka efter vecka?

Brukaren får ju ingen hjälp med sin träning eller att komma iväg till olika möten som brukaren normalt sett har stöd av boendestödet med.. Hela vardagen raseras!

Det är tragiskt att kommunen låter en brukare och dennes anhöriga att lida på det här sättet!! Inte ens djur i bur behandlias så här illa, för då kommer länsstyrelsen och så blir man av med sitt djur pga djurplågeri! Men.. Människor i ett, så kallat, I-land, kan få lida hur mycket som helst!!

Ingen trevlig läsning, men det är så här vårt liv ser ut just nu...

Detta inlägg handlar om min upplevelse av hur Borgholms kommun och socialförvaltning/socialpsykiatriska sidan av kommunen hanterar en brukare och dennes anhöriga.

Egentligen skulle detta inlägg varit sist, men.. Jag har inte riktigt ork och energi att skriva allt från början just nu..

Så det får bli en liten märklig start på den här bloggen...

Just nu så har brukaren tagit till nödvärn mot en aggressiv och hotfull personal. Personalen har, enligt Borgholms kommun, handlat helt rätt, men brukaren, som kände sig hotad av personalen står där utan några insatser från Boendestödet.. Brukaren är handikappad och behöver mycket stöd för att brukarens vardag skall kunna fungera, hjälp med diverse hjälpmedel, viss påklädning osv..

Nu till själva inlägget:

Ibland förstår jag inte hur socialförvaltningen kan göra något så enkelt så oöverstigligt svårt!

Om du, Håkan, hade hörsammat min och brukarens upplevelser och känslor angående personalen och hållit henne borta från vår tomt, 300 meter bort från tomtgränsen, så hade vi inte varit där vi är nu..

Så det är socialförvaltningen, och du, Håkan, som har provocerat brukaren att uttrycka sin frustration och desperation över att du/ni försöker tvinga, utpressa, hota osv både brukaren och mig att ta emot aggressiv och hotfull personal på alla möjliga och omöjliga sätt och vis!

Jag har INTE henne som personal och har därför all rätt att anmäla henne för trakasserier, olaga hot, hemfridsbrott osv, vilket jag även har gjort!! Jag har rätt att bestämma vem jag släpper in i mitt hem! Jag är en privatperson, även om jag är anhörig till brukaren. Jag är LIVRÄDD för henne, så om det är någon som borde utredas, så är det du, Håkan, och personalen i fråga, och inte en utav er båda provocerad och frustrerad brukare, med en stor hjärnskada och psykiatriska diagnoser! Ni som arbetar inom kommunens socialpsykiatriska team/enhet borde ha kunskaper spom förhindrat er till att provocera, jag, och tränga in en brukare och anhörig i ett hörn, utan möjlighet till flyktväg! Om man tränger in ett djur så som ni gjort med oss, så går djuret till anfall, så vad förväntar ni er av en inträngd/instängd brukare?? Klart som korvspad att det blir en reaktion i ren desperation och frustration!

Allt annat hade varit omänskligt och mycket märkligt!! (Även vi människor är djur..)

Att det slutade i en nödvärnssituation, från brukarens sida, är helt och hållet ditt, Håkan, och personalens fel!!

//anhörig till en brukare i Borgholms kommun